jasminelundberg

Nu är vi hemma från bb är och har landat hemma så tänkte passa på att sammanfatta min förlossning

Tisdag natt kl 4 är jag vaken av mina värkar, lyckas somna ca 5-10 minuter mellan värkarna ibland vilket var en himla tur. Jag vaknar omkring hemma och lägger vid 7 efter att ha ringt till förlossingen lägger jag mig på soffan och vilar ett par timmar. Går omkring här hemma tills jag har ca 2 värkar på 10 minuter som är ca 1-1,5 minuter långa. Klockan blir 16 och jag ringer och till förlossingen och bestämmer mig för att åka dit på kontroll trots att jag är varnad för att jag antagligen kommer få åka hem igen.
När vi kommer till förlossningen får jag ctg kopplat till mig där man mäter mina värkar och barnets hjärtljud. 17:30 får jag besked om att jag tyvär inte öppnat mig tillräckligt mycket vid det här laget så jag får order om att åka hem eller vanka omkring på sjukhuset 2 timmar. Jag väljer att stanna på sjukan och det gjorde jag rätt i för så fort vi börjar gå från förlossingen blir mina värkar allt intesivare och allt tuffare att hantera. Klarar bara av att vara ute till kl 19 innan vi går tillbaka (väääääldigt sakta). Denna gång ser dom att mina värkar är tillräckligt starka för att jag ska få stanna och jag är öppen 4 cm.
Jag får vanliga värktabletter och dushar medan stefan sköljer på min mage och rygg under värkarna, oj vad det hjälpte!! efter en lång dush kom jag ut som en ny människa som nu kunde andas igenom värkarna utan problem.
Klockan är nu 21 och vi lämnar inskrivnings rummet samtidigt som natt personalen börjar. Träffar min nya underbara barnmorska som konstaterar att jag inte öppnat mig mer och värkarna har minskat i styrka. Förstår då att Minjah inte skulle komma förens nästa dag alltså den 20;e. Tiden går nu sakta och det händer inte så mycket så 00:15 man tar hål på fosterhinnan och ctg på Minjah skalp. 00:30 blir värkarna allt starkare och jag får börja använda lustgas till min stora besvikelse. Känner ingen smärtlinding över huvudtaget av detta och börjar nu spy.
Så fort jag dricker minsta lilla så spyr jag upp de under värkarna eftersom smärtan är så stark. Minns att jag knappt som ut i den här smärtan så 1:10 lägger man ryggmärgs bedöving vilket också var en stor besvikelse. Visst hjälpte det lite eftersom jag iaf kunde börja öppna ögonen men har fortfarande GALET ont, får en timme senare en "bolusdos" men som jag trodde hette bonusdos haha men utan resultat tyvärr.
När kl är 3:06 lägger man om bedövningen och denna gång har den god effekt, yes! kan nu prata stå utan minsta problem (även under värkarna) trots att jag fortfarande spyr hela tiden.
Eftersom jag var helt slut av allt detta elände bestämmer jag mig för att sova/vila en timme innan jag fortsätter. Vilar och lyckas somna imellan värkarna. Får värkstimulerande för att skynda på öppningsprocessen (bara öppen 5-6 cm). 
5:40 då lägger man lite bedövning i vänser sida eftersom den släppt där sedan ser man nu också att jag är fullt öppen. Jag kan fortfarande vara uppe och gå vilket jag gör samt att jag spyr med jämna mellanrum.
6:30 börjar jag krysta men med långsam process så därför tillkallas läkare. Tydligen så ville dom klippa upp mig och använda sugklocka men TACK GUD så blev sista värkarna och jag tillräckligt starka för att slippa detta.
6:48 får jag upp en tagen liten tjej på mitt bröst och jag har nu blivit världens lyckligaste mamma.

Jag tyckte under själva förlossingen ett det var ett rent jävla helvete utan slut och jag bad och bönade om att få bli snittad. Men nu när jag tänker tillbaka på det var det inte så hemskt trots allt. Det tog 27 timmar, visst det är en lång tid men det kunde tagit bra mycket längre endå och jag klarade mig utan minsta lilla styng. Desutom fick jag ju en frisk och fin dotter vilket faktiskt är huvudsaken.
Hade inte klarat det så bra om det inte vore för allt stöd jag fått genom hela processen, ni var underbara <3


Dagen innan Minjah föddes 19/4

någongång på kvällen 19/4

dumma lustgasen och stefan som står redo med spypåsen

bedövingen

tagen färsk pappa


familje lycka